Mitt bananbarn, som alltid omfamnar mig.
Som min svartspräckliga häst, räddar du alla mina dagar.
Som får mig att skratta och fnissa
när ångestens tårar tagit över min kropp och lite av din kind.
Som ligger på min mage med finurliga ögon och släpper lös
kärleksfjärilar i rummet, som flyger in i mitt hjärta och busar.
Min kära vän som snyggast går naken igenom rummet och
kissar ljudlöst och åter somnar på min axel
och snarkar lite,
och dreglar lite på min arm.
Varför är du inte här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar