Älskade, älskade långvinter!
du är jättefin och söt.
Du skulle bara veta hur vacker du är i din vita slöja.
Nu är det dock nog.
Du blåser alldeles för hårt och är alldeles för kall,
speciellt när man sover ensam.
Det är dags att du lämnar över till våren,
hon vill också vara med.