Torsdag.

Jag satt nyss och läste Hanna Fridéns blogg.

Hon är helt fantastiskt rolig, jag tror jag älskar henne.

Hon skrev om sin mensvärk.

Hon svimmar, kräker, hallucinerar och allt annat hemskt under tiden hon har otroliga krämpor.

Fy för sjutton.

Stackars lilla jag klagar.
Jag har jätteont i min livmoder när jag har mens.
Det är allt.
Jag fick smärtstillande som inte hjälper, diklofenak heter dem.
Då sa min lilla manliga gynekolog till mig, efter en fantastisk uppvisning av min fitta i gynstolen, med fingrar, plastverktyg och allt möjligt i den, att jag skulle gå på p-piller.

När jag går på p-piller, för er som inte märkt det, blir jag ett hormonellt monster, jag blir kattla i bröderna lejonhjärta.
Dessutom gråter jag HELA tiden. Det är inte så roligt tre minuter innan man ska spela i två timmar på ett hotell.

Ja, men i alla fall.
Nu har jag gått på p-piller utan slut i hur många månader som helst för att i slutet av augusti komma på besök till kvinnomottagningen för att prata om min lilla ovän där nere och se vad vi kan göra åt det.


Nu blottlägger jag mitt liv igen. Men jag är väldigt obekväm att träffa min gynekolog, jag hatar gynstolar, jag hatar min livmoder, och jag hatar folk som ska stå bredvid och se på.
Usch.
Nej, så jag tänkte att detta hjälper mig lite. Bearbetar ångesten lite grann.
Om inget annat får jag ju uppmärksamhet, och det älskar jag ju.

Vi får se hur länge inlägget stannar.

Tisdag.

(Läs inte detta, jag svamlar)

Oj oj oj. Gud vad jag är trött.

Jag går upp klockan fem på morgonen och slutar klockan tre. Jag åker lastbil, jag är miljöarbetare i två veckor. Det är hemskt, men vad gör man inte för pengar när man är sjutton ynka panka år?

Dessutom missar jag emmaboda, dessutom åker Pippi iväg snart. Dessutom har jag ingen tid för att träffa någon, då vi spelar på grand nu och eftersom jag är helt slut efter jobbet.
Men en hemlis är att sista Grand spelningen är imorgon, HALLELUJA!

Och när man går runt i förstora shorts, t-skjorta och stålhättskor hela dagarna, längtar man efter att klä upp sig. Speciellt när man har ett par 14-håls kängor som står nya i hallen.

Idag fick jag även veta att jag kanske ska åka med ett segelflygplan och fotografera.. det hade varit så in i bombens coolt!

Söndagsångest.

Ikväll är jag ledsen.

Möte i monsunen.

Upp och ner, ner och upp.

Just nu slungas jag mellan två världar:
Lantliv och stadsliv.

På dagarna går jag runt i tåliga kläder och gräver, sågar, hamrar och klipper.
Och tre kvällar i veckan ungefär, spelar jag och Pippi musik på Quality Hotel och jag klär upp mig lite lagom.
De andra kvällarna har jag sovsällskap och går små rundor i byn eller somnar jag tidigt för att kunna gå upp ännu tidigare för att hamra slå och dunka.

Men idag ska jag gå på Marknad med mina favoritflickor Fia och Annie.
Mitt liv är inte för jobbigt just nu.
Det är fantastiskt!

Puss puss puss.

Sammanställning: Flyttkartong.

Just nu känns det som om mitt liv är inramat av flyttlådor, vilket det också är.
Men jag har varit duktig på att smita iväg från det, trots att det hela tiden gnager bakom öronen.

I lördags var jag på Tivolirock och såg på själshelande band som
A camp, Bob hund och Maia hirasawa.

På söndagen tog jag och Pippi det väldigt lugnt.
Vi åkte bland annat till stranden och flög drake.

Såhär snygg var han.

Och idag har jag umgåtts med älskade Fia som kommit hem från en vecka (ett år?!) i New Castle.
Hon är en snäcka, en sol och en hel värld fylld med fina saker.

Jag är helt slut.
Jag ska ladda mitt batteri på min lilla plats,
där på ditt bröst, precis under halsen.
Jag ska andas in din doft.
Och så ska jag lyssna på dig inifrån när du pratar.
Då vibrerar det så skönt mot kinden.
& jag ska somna precis där,
men du somnar först,
och du snarkar som ett litet föl.

Kristen onsdag.

Diverse inre skador och smärtor är nu borta för ett tag.
Jag trivs i mig själv just nu.
Och när man kommit ur något dåligt har man ibland turen att få hjälp att stanna över ytan.
Sånt kan komma från oväntat håll och genom kyrkan.
Jag älskar att ha hittat en tro där jag känner mig säker, det ger mig ett väldigt starkt lugn.
Jag står för det trots att folk jag känner på långt håll tittat snett och skrattat åt mig idag då jag stod med svenska kyrkans fikabord.

Det är inne att tycka dåligt om kyrkan.
Men inte hos mig.

Lugn måndag: 19.49

Såhär ser ett organiserat kaos ut.

Såhär ser jag ut.

Så här ser huset ut som vi flyttar in i om 9 dagar..

Idag vaknade jag upp och tvingade min nallebjörn till sovmorgon. Jag åkte till sjukan och fick ett lugnande medel till min psoriasis. Och så framkallade jag studentfoton, och åt hos min syster med pojkvän.
Nu sitter jag i min bröllopsyra och tittar på vigsel och förlovningsringar. (H E R R E G U D vad det finns fula ringar.) Och samtidigt skrattar jag åt mitt organiserade kaos i mitt smyckesskrin. Nej, idag är jag så jävla ointressant så att det gör ont. Men nu ska jag och min kära vän Hampus gå ut i regnet & sällskapa bönderna på stadens festival.

9 dagar kvar tills min kärlek och jag är ett,
utan något avstånd eller komplikation.


Puss.

Den korta vägen hem från Gud.

Jag hittade ett par good-looking-ass byxor.
Jag kickade på kören.
Jag var social med danskarna.
Jag var bra på konserten.
Jag tog bussen hem.
Jag lyssnade på bra musik.

Och nu är mina hjärnspöken tillbaka.
välkomna!

det här med att inte orka..

Jag tänker såhär: Man ska bara göra saker man mår bra av. Det är förstås snott från en väldigt god person.

Ibland när man verkligen vill gå en runda ensam istället för att träffa någon man inte orkar med eller när man verkligen vill träffa någon istället för att vara ensam. När man vill dansa istället för att prata eller när man vill prata istället för att gå runt saker. Då ska man göra det. För varför skulle man inte?

Ibland är man begränsad, ibland inte.
Ibland kan man, ibland orkar man inte.

Idag är inte en sådan dag.
Min drömonsdag första juni 2009 skulle vara en regnig dag med en promenad i ösregn, blöta kroppar mot varandra och lite kakbak.

Idag har mig mage varit dum, både på grund av mig och mina inre små organ. Jag har suttit för mycket vid datorn, varit en liten stund på stan (dock en väldigt fin stund) cyklat till kören, insett att jag varken ville eller förmådde. Cyklat hem och lagt mig i soffan.

Noll rätt,
ingen guldstjärna i kanten,
inga applåder,
inga kramar,
inga blommor alls.

Men ibland får man vara patetisk, det säger Fia.
Och imorgon blir det bättre, för då åker jag och Annie till Malmö.
Där ska vi pussas på kinderna, skratta och ta på hennes bröst.
för dem är gigantiska och är mjuka som björnmagar.
tänk så hade man haft två sådana?